FRILUFTSBLOGGEN


Mest leste blogginnlegg siste 30 dager:
Hemmeligheten bak samojedens hvite pelsLa Sportiva ElkTopptur til Sølen: en stor milepælSølna: et padleeldoradoLundhags Ranger


Tankar vid en lägereld

Lagt inn av Staffan Sandberg 28. oktober 2012

Jag tröttnar aldrig på att sitta framför lägerelden på kvällarna och se in i flammorna. Även om dagen fylls av vandring som ger mycket tid åt att tänka är stunden framför lägerelden tiden för de djupa tankarna. Forskarna påstår att det första steget till liv var DNA-molekyler som sedan har blivit mer och mer avancerade. Hur kan en så avancerad molekyl vara första steget till att jag sitter där jag sitter, omgiven av träd, buskar och mossa? Användes denna platsen någon gång under stenåldern till en lägereld och vad tänkte i så fall de som satt runt den på? Sitter någon vid en lägereld på en annan planet som snurrar runt en stjärna som jag ser på den stjärnklara himlen?

Den magiska kraften som elden har på dem som sitter runt den är skör, den försvinner med ljusets hastighet av en knapptryckning på pannlampan. Lågornas magi blir också svagare av blotta närvaron av det elektriska ljuset. Elden kan inte fånga mig med sin magiska dragningskraft om jag är hemma och när som helst kan slå på en stark lampa som dränker skenet från elden. I en stuga utan andra ljuskällor än flammorna från brasan, stearinljus och fotogenlampor är magin starkare, men den är starkast där mörkret sänker sig över skogen och man inte ser längre än dit eldens sken räcker och träden runt omkring färgas orange. I skogen är elden som en DVD med en bra TV-serie: Jag ska bara se ett avsnitt till, sedan ska jag lägga mig. Hemma kan man alltid slita sig från öppna spisen, på tur ska man bara lägga i en pinne till, sedan ska man låta både elden och en själv slockna för kvällen. När det nästan bara är glöd kvar ska man återigen bara lägga i en pinne till…

Du har säkert hört detta tidigare, många har sagt före mig att lägerelden är speciell och att den har varit det sedan människan lärde sig att tämja elden. Kanske är det just detta som är kärnan till att förstå varför människor över hela världen till alla tider har trivts så bra framför lägerelden. Kanske finns det något djupt inom oss som gör det. Kanske sitter det djupt i våra gener att elden är något bra. Det finns forskning som säger att vi trivs bäst i halvöppna landskap, helst med vatten som bryter av i landskapet. Teorin om orsaken till detta är att det halvöppna landskapet gav oss översikt, samtidigt som vi kunde gömma oss för både bytesdjur och fiender. Vattnet var centralt för överlevnaden på savannen där vår art har uppstått, vi behöver dricka för att överleva, detsamma gäller våra bytesdjur. Runt vattnet finns det fler ätliga växter. En lägerplats vid en älv eller sjö bildar en naturlig försvarslinje mot fiender, oavsett om det är andra människor, lejon eller babianer. De som tyckte om detta landskap var oftare i det och överlevde lättare. Så gick evolutionen sin gång och vi sitter nu i våra höghus, tätt sammanpackade i stora städer, trots att det är savannen som vi har en medfödd längtan till. Kanske kände Ulf Lundell till detta, eller har han bara suttit framför en lägereld och tänkt på var han och alla andra känner att de trivs bäst. Så skrev han en sång som gick rakt till våra hjärtan, eller gener.

Kanske är pyrofili, att tycka om eld, något som sitter lika djupt som att tycka om landskap. Elden gjorde att dagens göromål kunde genomföras under en längre tid på dygnet. När människan spred sig till kallare breddgrader blev värmen från elden allt viktigare. Den gjorde att vi kunde tillgodogöra oss näringen i maten lättare. Den skyddade också mot fiender. När vi tämjde elden var det vanligt med stora bränder både på savannen och i barrskogarna som tog vid där tundran slutade. Innan brandkåren var uppfunnen fick de ofta dagens skogsbränder att se ut som en liten lägereld i jämförelse. Det var något djuren hade orsak att frukta. Det gjorde att den art som lärde sig tämja elden kunde hålla de andra djuren borta. Den som lärde sig att ta en flamma från de stora eldarna och hålla dem vid liv fick en stor fördel när vilda djur närmade sig lägerplatsen. Kanske har detta gjort att vi trivs så bra framför en lägereld, att de som satt framför elden överlevde, men de som lät elden dö ut kunde inte föra sina gener vidare.

Detta blev det mest filosofiska inlägget på Friluftsnett, men så kom det också till framför en lägereld när jag i flera timmar bara skulle lägga i en pinne till.


Tagger: Svenske innlegg Tanker om friluftsliv

Kommentarer

Hva syns du om Tankar vid en lägereld? Send meg en kommentar!

Kommentaren blir sendt til meg via mail og blir ikke lagt ut på nettsiden.

Kommentar *

E-post

Artikkel/tema

Kontrollspørsmål *
Hva er hovedstaden i Norge?
(små bokstaver)

* Obligatorisk felt
Skjul kommentarfelt


eller publiser en kommentar her:




< Forrige: Höst i Rendalen

Neste: Artikkel om jerv i Natur&Foto >


Abonner på innlegg RSS

Arkiv

Tagger



Annonsere her?