FRILUFTSBLOGGEN


Mest leste blogginnlegg siste 30 dager:
Hemmeligheten bak samojedens hvite pelsSølna: et padleeldoradoTopptur til Sølen: en stor milepælPå tur i Fønhusriket VassfaretPadletur i Sølna


En bild jag länge velat ta

Lagt inn av Staffan Sandberg 31. mars 2014

Erin åkte till Asker denna helgen för att ordna med en fotoutställning som vi ska ha i blomsteraffären Amorosa. På grund av en dålig axel har Bayaz fått träningsförbud av veterinären, bara lugna turer i två veckor framåt. Trots att snöklädda fjäll i strålande vårväder lockade var det därför uteslutet att ta en skidtur med ivriga draghunder, varav en inte förstår att han inte får dra. Istället blev det en fotohelg i vårvädret.

Första turen gick till Tegningfallet vid Hanestad. Stjärnhimlen var mitt tälttak och en yxa ersatte brännaren. I vanliga fall tar jag i alla fall med tält om väderleksrapporten skulle visa sig vara fel, men med kort avstånd till bilen och en tur på under ett dygn valde jag att låta det ligga hemma. Denna gången var det ett specielt motiv som jag hade i tankarna. Jag har fotograferat Tegningfallet med is och på soliga sommardagar, men jag har ofta tänkt att den raka kanjonen vid Tegningfallet skulle göra sig bra under stjärnhimlen med själva fallet i utkanten av bilden. Ibland hittar man ett motiv som man tänker skulle passa i helt speciella förhållanden som man inte har när man hittar motivet. Så en dag ser allt ut att stämma och man reser iväg för att ta bilden. Det blir aldrig så bra som man tror att bilden ska bli när man tänkt på den i flera månader, eller till och med år. När man gör turen för att ta bilden gäller det att allt verkligen fungerar.

När jag närmade mig platsen och tiden jag planerat för den perfekta bilden kom två orosmoment: Jag hade glömt att se när månen skulle komma fram, den kan göra att det blir betydligt färre stjärnor på bilden än vad jag tänkt. Dessutom var två höga master bakom motivet, ljuset från dem kunde störa bilden. Jag tänkte att om det är vindmätarna på Storfjellet så borde de ha plockats ned samma dag som de insåg att det var för lite vind för ett vindkraftverk. Jag hoppades att masterna skulle skymmas bakom en åsrygg samtidigt som jag fortsatte ned för den branta backen ned i kanjonen, något som jag snart kunde konstatera att de gjorde. Efter en halv timme var jag färdig och jag gick tillbaka till lägret i mörkret. Resultatet hade jag ingen aning om och skulle inte få veta förrän bilderna varit en tur genom datorn.

Det finns en teori om att hundar blev tama genom att några vargar insåg att runt människor var det tillgång på mat. Människorna insåg att genom att läsa vargarnas beteende kunde de upptäcka saker som de inte skulle upptäcka annars och jagade därför bara bort de vargar som var agressiva. Teorin verkade inte tagen ur luften när Mistras intresserade, men skeptiska kroppsspråk avslöjade att en orm eller geting låg och solade sig i en södersluttning.

Det finns en teori om att hundar blev tama genom att några vargar insåg att runt människor var det tillgång på mat. Människorna insåg att genom att läsa vargarnas beteende kunde de upptäcka saker som de inte skulle upptäcka annars och jagade därför bara bort de vargar som var agressiva. Teorin verkade inte tagen ur luften när Mistras intresserade, men skeptiska kroppsspråk avslöjade att en orm eller geting låg och solade sig i en södersluttning.

Det var denna bild jag tänkt ta i flera månader.

Det var denna bild jag tänkt ta i flera månader.

Efter tegninga var älven Rena nästa mål. Vid Åkrestrømmen finns ett grunt område där vattnet flyter sakta där man ofta kan se olika änder. Jag gav mig ut på de frusna myrarna som kantar älven i strålande sol. Bilar körde förbi på andra sidan av älven, inte den bästa vildmarksupplevelsen, men det brydde jag mig inte så mycket om. Jag upptäckte snabbt att några knipor och svanar höll till en bra bit längre uppströms. Skulle jag sätta upp kampuflagetältet vid myrkanten, gå in i det och långsamt gå ut på myren? Jag tänkte att risken för att skrämma dem var alltför stor. Istället slog jag upp tältet vid strandkanten där jag var och hoppades att fåglarna skulle komma förbi. Jag behövde inte vänta länge förrän en strömstare satte sig på iskanten. Den kom närmare, drack av älven och tog några simturer för att sedan flyga i väg. Det var allt som hände på flera timmar. Svanarna höll till på samma ställe utan att driva med strömmen ned till mig. Det mest spännande som skedde var att några knipor slogs om en hona, men på alltför lång avstånd för att det skulle bli bra bilder.


Tagger: Svenske innlegg Rendalen Fototur

Kommentarer

Hva syns du om En bild jag länge velat ta? Send meg en kommentar!

Kommentaren blir sendt til meg via mail og blir ikke lagt ut på nettsiden.

Kommentar *

E-post

Artikkel/tema

Kontrollspørsmål *
Hva er hovedstaden i Norge?
(små bokstaver)

* Obligatorisk felt
Skjul kommentarfelt


eller publiser en kommentar her:




< Forrige: Sånger som fastnar i huvudet

Neste: Bilder från årets tjäderlek >


Abonner på innlegg RSS

Arkiv

Tagger



Annonsere her?